mitt liv

Tankarna snurrar rikligt i min skalle, kommer jag klara det? kommer jag orka? kommer min rygg ta stryk?
Är väldigt nervös, skitnervös rent ut sagt :/ Men nu har jag ju gett mig in på nått som jag måste klara, som jag måste kämpa för och nått som jag kommer bli stolt över sen när det är över.

När jag tänker på att om 47 dagar kommer jag stå där på startlinjen, ha fjärilar i magen och känna att gråten sitter i halsen. Ja för när jag känner att jag tvivlar blir jag arg och ledsen på mig själv, jag har kämpat för detta och jag verkligen vill klara det, måste klara det, så blir jag som en treåring, man vill bara lägga sig ner och gråta, skrika ut att nej jag kommer inte klara det.

Men en sak är jag stolt över nu iallafall och det är att jag har tagit steget och anmält mig, det trodde jag aldrig att jag skulle göra, men nu har jag gjort det och då kommer jag verkligen klara det, gäller bara att bygga upp tron på mig själv igen. för jag ska tame sjutton fixa detta!! det ska jag…

47 dagar kvar……