förstagångenpålänge
Sitter här i min soffa, har stängt av tv:n druckigt upp mitt te och ätit min lussekatt.
lyssnar på lite musik och vad händer!?!
Jo tårarna rullar ner för mina kinder, allt bara släpper, men jag vet inte varför de rullar ner, jag förstår inte alls faktiskt, men jag kan inte hindra dom att rulla ner heller.
Men visst den senaste veckan har jag känt mig som en utav de misslyckade och ensammaste personerna ever! Menar vad har jag för liv egentligen, det jag gör är tränar, går ut med min hund, jobbar…..
Samma visa varje dag och varannan helg (dvs när jag jobbar)
De kvällar då jag verkligen har behövt och känt att gråta har tårarna inte kommit, så kommer de nu, det bara rullar och rullar längre och mer, kan inte hindra det.
Så ledsen och inrutad i min lilla ruta där ingen vill kliva in och riva bort mina murar.
Får se hur länge detta är då…… usch jobbigt när man verkligen inte riktigt vet varför det är som de är.
Kanske är dax snart.